Fasadsiffrorna
Minns ni barndomen? Jag antar att svaret på frågan varierar beroende på ett antal olika komponenter. Jag utgår ifrån att det spelar stor roll vem du är, hur väl din hjärna kan hålla fast vid detaljer angående någonting som varit för längesedan. Jag tänker också att åldern är en viktig faktor. Beroende på om det är 10 eller 30 år sedan du var barn bör svaret lyda olika. Sedan är det förstås en fråga om hur man tolkar frågan med att ”minnas” barndomen. Menar jag känslan av att vara barn? Menar jag minnet av individuella händelser som inträffade då du var ett barn? Jag minns fasadsiffror från när jag var barn. Jag var inte en sådan själv utan tillhörde mer den populära delen av klassen. Fasadsiffror är, i detta sammanhang, inte det som man kanske vanligtvis förknippar ordet med. Jag talar alltså inte om siffror som pryder husväggar för att visa vilket nummer byggnaden har. Jag talar om de barn som, likt fasadsiffror, stryker längs väggarna på skolgården. De som inte tillhör, eller i alla fall inte tycker att de tillhör. Det finns en dimension av ursäkt i detta inlägg. En ursäkt till de fasadsiffror som fanns på min tid, på den skolgård där jag lekte som barn. De som inte fick eller inte vågade vara med när vi andra spelade fotboll eller lekte krig eller tafatt. De fasadsiffror som ofta satt vid ingången till matsalen på Kinnebergsskolan. De som väntade på att få gå in på lektion igen, något vi lekande kände raka motsatsen för. Tänk att det kan vara så stor skillnad när man är barn. Missförstå mig inte: Även vuxna kan förstås ha väldigt tydliga roller. Vissa anses som bättre eller mer populära än andra. Andra, kanske de som varit fasadsiffror som barn, förblir de som söker men mer sällan når in hos andra. Skillnaderna mellan barn kan dock inte jämföras på samma dag. Det var oceaner mellan den mest populäre i klassen och den som var en fasadsiffra. Det var som att de spelade i två helt olika ligor, som om de fanns på olika planeter. Jag skäms när jag tänker på att det såg ut så för fasadsiffror i min klass. Att jag lät det ske och att jag lät kulturen fortsätta. Jag kan förstås slå mig fri och tänka att ingen gjorde något. Och tänka på vad som hade hänt för mig om jag stått upp för fasadsiffror. Svaret på frågan kommer jag aldrig att få. Jag kan bara spekulera.